Examensarbete pekar ut den dolda fallrisken: tidspress och dubbla roller

När taksäkerhet diskuteras hamnar fokus ofta på skyddsräcken, ställningar, selar och livlinor. Ett examensarbete från Lunds tekniska högskola pekar däremot på att flera av riskerna uppstår långt innan någon kliver upp på taket – i tidsplaneringen, ansvarsfördelningen och arbetsplatsens organisation.

Examensarbetet *Taksäkerheten med fokus på fallolyckor* skrevs 2014 av Amer Abed Al Rahman och Aram Jabbar vid LTH Ingenjörshögskolan, Campus Helsingborg. Författarna ville undersöka hur byggföretag arbetar med taksäkerhet och hur fallolyckor kan förebyggas i praktiken.

Arbetet bygger på litteraturstudier, intervjuer och besök på tre byggarbetsplatser: BRF Lunden i Göteborg, Malmö Live och kvarteret Niagara i Malmö. På arbetsplatserna genomförde studenterna informella skyddsronder och intervjuade bland annat platschefer, BAS-U, arbetsledare och yrkesarbetare.

Resultatet är inte tillräckligt omfattande för att beskriva hela byggbranschen. Det påpekar även författarna själva. Trots det innehåller arbetet flera iakttagelser som fortfarande är högaktuella.

När samma person ska bevaka både tidplan och arbetsmiljö

En av de mest intressanta slutsatserna handlar om kombinationen platschef och BAS-U. På ett av de undersökta projekten hade samma person ansvar för både produktionen och samordningen av arbetsmiljön.

Författarna menar att rollerna kan dra åt olika håll. Platschefen ska hålla produktionen i gång och följa tidplanen, medan BAS-U ska säkerställa att arbetet kan utföras utan oacceptabla risker – även när det innebär att arbetet måste ändras, skjutas fram eller stoppas.

Deras förslag är därför att rollerna, framför allt i större eller mer riskfyllda projekt, bör skiljas åt. Det är inte ett uttryckligt lagkrav att det alltid måste vara två olika personer, men examensarbetet synliggör en möjlig organisatorisk konflikt.

Frågan har blivit ännu mer relevant sedan Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter började gälla den 1 januari 2025. Där anges bland annat att den som utses till BAS-U måste kunna avsätta tillräckligt med tid och personal för arbetsmiljöuppgifterna. BAS-U ska också delta i tidsplaneringen och se till att tiden för olika arbetsmoment justeras efter hur arbetet faktiskt går.

Fallskyddet måste finnas där arbetet utförs

En annan konkret slutsats är att skyddsutrustning inte bara ska finnas någonstans på arbetsplatsen. Den måste vara lätt tillgänglig där arbetet ska utföras.

Om sele, lina eller annan utrustning ligger på kontoret eller i en bod finns risken att arbetaren avstår från att hämta den, särskilt när arbetet upplevs som kortvarigt eller när tidplanen pressar. Det gör placeringen av utrustningen till en säkerhetsfråga – inte bara en logistisk detalj.

Examensarbetet visar därmed att det inte räcker att fråga om fallskydd har köpts in. Den viktigare frågan är om rätt utrustning finns på rätt plats, vid rätt tidpunkt och om det finns en fungerande förankringspunkt.

Erfarenhet kan skapa falsk trygghet

Författarna lyfter också fram vanan vid att arbeta på hög höjd som en möjlig riskfaktor. En erfaren takarbetare kan ha mycket god yrkeskunskap men samtidigt bli så van vid höjden att riskerna börjar uppfattas som normala.

Förutsättningarna förändras dessutom mellan olika tak. Underlag, väder, öppningar, materialupplag, tillträdesvägar och andra entreprenörers arbeten kan skapa nya risker även för den som har arbetat på tak i många år.

Kunskap och erfarenhet är därför inte tillräckligt. Det behövs också återkommande riskgenomgångar och en arbetsplatskultur där även rutinerade yrkesarbetare accepterar att arbetssätt ibland måste ifrågasättas.

Städningen är en del av fallskyddet

Studenterna såg också att bristande ordning kunde skapa fallrisker på ställningar, tak och tillträdesvägar. Material, emballage och verktyg som lämnas efter ett arbetsmoment kan bli hinder för nästa yrkesgrupp.

På Malmö Live pekades dessutom otillräckligt säkrade öppningar i bjälklag ut som en särskilt allvarlig risk. Tunna skivor över en öppning kan ge intryck av att ytan är säker trots att den inte tål belastningen.

Författarnas slutsats är att städning bör ske direkt efter varje arbetsmoment. På stora projekt föreslår de även att arbetsplatsen delas upp i mindre områden med egna skyddsronder, så att ingen del faller mellan stolarna.

Taksäkerheten avgörs innan arbetet börjar

Examensarbetets viktigaste budskap är att fallolyckor sällan kan förebyggas med en enda åtgärd. Räcken, ställningar och personlig fallskyddsutrustning är avgörande, men säkerheten påverkas också av tidplan, ansvarsfördelning, kommunikation, städning och hur lätt det är att göra rätt.

Tolv år efter att arbetet publicerades är slutsatsen fortfarande träffande: den som vill bedöma taksäkerheten bör inte bara titta på takkanten. Man behöver även granska vem som styr tiden, var utrustningen finns och om den som ansvarar för arbetsmiljön faktiskt har resurser och mandat att ingripa.

Text: Daniel Mogman

Foto: Daniel Mogman